dearhorses.blogg.se

Nästan alla som rider en speciell häst kan lätt beskriva varför den hästen är så bäst. 

 

Jag hör nästan hela tiden att "Vi är så lika", "H*n är helt enkelt den rätta för mig". 

Jag vill, men jag kan bara inte säga så om Scooby. Vi är inte alls speciellt lika, och jag älskar hästar som är väldigt framåt. Scooby är väldigt lat och seg, och verkligen inte "framåt". 

Jag älskar (såklart!) att ha något speciellt tillsammans med en häst, men det har jag faktiskt inte med Scooby. Jag kämpar fortfarande för att få det, men jag tror inte han bryr sig särskilt mycket om mig. Och vi lyckas oftast inte komma dit vi (jag) vill. 

Jag älskar hästar som älskar att samarbeta (fast jag älskar det bara om det är någonting som vi har skapat tillsammans, inte om hästen älskar att samarbeta utan anledning), men Scooby är typ bara "öppen" för hästar, inte för mig och andra människor, det är som att han är helt sluten mot människovärlden och gör som vi vill för att han inte har något val och har lärt sig att leva med det. 

 

Ja, nu låter det som att jag bara klagar på Scooby.

Men, även om han inte är den där drömhästen så är det något som får mig att älska den ponnyn mer än allt annat. Jag vet verkligen inte vad det är, men jag älskar honom så mycket att det nästan gör ont, trots att han är som han är och inte alls fyller upp till allt som jag älskar hos hästar. 

Han är väldigt speciell, och jag tror att det är hans sätt att strunta i människor som gör honom speciell. 

Men jag kommer fortfarande falla så j*vla hårt för honom varje gång jag ser honom i hagen, och det spelar ingen som helst roll om han skulle hata mig, för jag älskar honom fortfarande av hela mitt hjärta..